Dejtingapparna forandrar oss betydligt mer an baksida av underben som har framkommit i debatten, skriver Helena Granstrom
Hej, Vi har en ny app!
Pro att din app amna fortskrida rulla som det ar tankt behover du fornya till nyaste versionen. Klicka gallande knappen forut att fornya!
Ifall en sak tycks allihopa medverkande i den debatt som utlostes fran Goteborgs-Postens kulturchef Bjorn Werners kronika ifall ratade Tinderman vara overens: Den nya digitala dejtingekonomin har besegrare, och den inneha forlorare.
Sydsvenskan
Det ar emellertid en flexibel undran vilka dessa ar – medan Werner (GP, 2/1) framhaller de socialt forfordelade mannens sexuella elande kungen den digitala arenan, har till foredome Expressens Anna Hellgren (13/1) visat kungen att dessa hanar knappast kan sagas besta mer drabbade an kvinnor i lagstatusyrken, snarare tvartom. Det koper forstas inte enkom ifall tillgangen till sex, utan samt ifall vem som i vidare fras gynnas fran strukturerna, men inte heller i den mer begransade fragan rader nagon samklang ifall orsakssambanden. Nar exempelvis Kristina Hedberg (DN, 6/1) menar att dejtingappar som Tinder ej utfor nagot mer an befaster en redan existerande sexuell hierarki, betonar Johan Anderberg (HD-Sydsvenskan, 14/1) att detta bara ar partiell sant: Att dejtingapparna inte enbart exploaterar ojamlikheten, utan i viss mening samt skapar den.
Den digitala relationsmarknaden ar, menar Anderberg, plus ett foredome gallande stordriftens hansynslosa logik: detaljerad som den lokala foretagaren gar omkull nar internethandeln nar byn, sa har den snyggaste killen pa jobbet inte langre sa mycket att anlanda med, alldenstund hans konkurrenter nu ar – som minst – allihopa andra man i hela stan.
Anderbergs betraktelse fran hur kapitalismens utslagningsmekanismer verkar aven gallande mansklig grad ar forstas fullsatt giltig – men jag betvivlar att den ar tillrackligt djuplodande. Att den digitala kulturen paverkar vara leva i genom hur vi rangordnas av dess algoritmer ar molnfritt, men den paverkar oss i minst jamstalld paverkad stadium genom sin forskjutning av hur vi uppfattar oss sjalva och varandra. Den dynamik som kannetecknar Tinder ar densamma som praglar den digitala existensen i stort: jaget konstrueras aktivt genom preferenser och aktiviteter, relationer fortingligas och anvands som identitetsmarkerande tillhorigheter och kommunikation sker enbart i former som medger total tillsyn. Den enda skillnaden ar att drivkrafterna gjorts mer explicita: Jag framstaller inte enbart karna jag, utan sjalv gor det i det uttalade syftet att det amna bli alskat.
Pa samma gang som jaget pa jakt efter karlek tvingas foreta sig till ett saljbart foremal, riktar det ocksa en analog konsumistisk blick kontra sin omvarld: ”Aldrig”, skriver tekniksociologen Sherry Turkle apropa den digitala dejtingkulturen, ”har det vara lattare att reflektera gallande potentiella romantiska partners som varor tillgangliga i overflod”. Och det ar arme sjalv tror att den kapitalistiska logiken nar djupare an hur sa Anderberg antyder, gallande ett metod som paminner om baksida av underben serietecknaren leva Stromquist skildrar i sin ”Den rodaste rosen slar ut”: Den andre upphor att vara intressant som genuint annan, och far sin roll bara i kraft av att bidra jaget bekraftelse, ett identitetsbyggande attribut bland massa.
De algoritmer som bedomer anvandarens varde utifran vardet hos de brukare som uppskattar henne, far med andra ord djupare konsekvenser an vilken karlekstorstande nia som dyker upp pa var bildskarm harnast: Den tycks besta igang ocksa i var originell sjal. Vinnaren i denna nya stadga blir da, snarare an nagot enskilt befolkningssegment, ett tankesystem – namligen det som villigt spjalkar upp saval den egna personen som den andre till en uppsattning matbara egenskaper, och forhaller sig till relationer som en krasen anvandare.
En annan fraga som ar presentator att droja sig intill ar den ifall attraktionskraft. Om det genast finns vissa grupper som gynnas kungen andras bekostnad kungen en digitaliserad dejtingma personer som skulle ha gynnats i alla fall? Ett tankevackande genmale finns att bringa i den amerikanske biologens Richard O Prums aktuella ”Skonhetens evolution”, dar forfattaren aterger forskning ifall baksida av underben som uppfattas som intagande. Det visar sig att bedomningen fran attraktivitet sker i flera steg, och ofta med direkt motsatt utfall.
Bred en forsta ytlig visuell studie – svajpa hoger eller vanster – tenderar skonheten att besta mer eller mindre saklig, i den bemarkelse att de flesta folk ar overens ifall baksida av underben som ska uppfattas som attraktivt. Men, och detta ar det intressanta: intill mer komplext socialt samspel omprovas detta forsta intryck pa subjektiva grunder, med resultatet att asikterna gar isar gallande ett slumpmassigt fordelat metod. Fran det skalet, anger forskarna, ar det mojligt ”for omkring allihopa att ha relationer dar bada parterna uppfattar varandra som unikt begarliga”.
Vilken ganska fran tilldragning som ar tankbar kungen Tinder borde besta uppenbart, och i denna fras inneha Anderberg fullstandig domstol, nog till och med mer riktig an han anar, pro i den digitala dejtingvarlden gynnas den klassiska skonheten ej bara fran databolagens algoritmer, utan fran deras vaxelspel med var speciell evolutionara programmering. Men verkligt bekymmersam blir detta forst nar man lamnar svajpandet darhan och betraktar den mer generell utveckling som pagar runt oss, i vilken realitet, hangiven humanistisk narvaro i allt hogre stadium ersatts med digital avsaknad.
I Genom att forsamra det manskliga enstaka Ecuadorian kvinnor sociala samspelet pa det fason som genast sker, riskerar vi med andra ord att forsamra ocksa mojligheten till konkret ingaende foralskelse, och till en attraktion som nar djupare an till en schematisk kritik av estetisk symmetri. Till en atra som tar kroppen i besittning, men som i speciell mening harror fran sjalen: och finns det nagot som kan kurera den till kvantifierbarhet styckade kottkropp som vi latit oss sjalva forvandlas till, sa ar det bra en sadan.
Anderberg aterger en passage klocka den franske forfattaren Michel Houellebecqs senaste bok ”Serotonin” forut att illustrera sin tes att sexuell njutning i och med den digitala revolutionen riskerar att bli en bonus forbehallen en begransad elit. Sjalv tanker sjalv snarare gallande ett citat klocka romanen ”Elementarpartiklarna”, skriven fjarran fore dejtingapparnas intag, om hur samtidens manniska gjort det romantiska umganget till en fritidssyssla, en sorts noje i vantan pa ett framtida avromantiserat fornuftsaktenskap, till ungefar oforandrad delar hallbar fran sexuell och narcissistisk gladje. ”Naturligtvis”, konstaterar forfattaren, ”har hon gallande sa vis franhant sig all chans till lycka.”